Örtmedicin

Örtmedicin är en av grundpelarna i TCM och i Kina är det örtmedicinen som utgör huvuddelen av behandlingar när det gäller interna obalanser. I väst är akupunktur mer känt men för att erhålla bästa resultat kombineras ibland akupunktur med örtmedicin. Kinesiska örter har observerats och studerats under århundraden och ibland årtusenden.

De tidigaste örtrecepten i Kina beräknas ha blivit nedskrivna under det tredje århundradet f.Kr. Faktum är att den största boken om den kinesiska medicinens teori – Huang Di Nei Jing (Gula Kejsarens Inre Klassiker) – sammanställdes under det första århundradet e.Kr. och används fortfarande vid skolor för TCM.

Kinesisk örtmedicin använder sig av hundratals substanser, huvudsakligen växtmaterial – rötter, blommor, bark och frö, som kombineras i tusentals recept eller “formler” vilka utvecklats under tidens lopp för att behandla så gott som alla slags obalanser.