Koppning

Koppning är en traditionell läkningsteknik där ett lokalt insug skapas på huden med en koppa för att främja cirkulationen av Qi och blod, samt för att eliminera patogena faktorer (Kyla, Värme, Vind, Qi och Blood Stasis, etc.).

Hur går det till?

Vid en typisk koppnings-session värms glas koppar och fästs på kroppen genom att man bränner en bomullstuss inuti koppen för att ta bort allt syre och därigenom skapa ett vakuum, som gör att koppen suger fast på huden. Koppan appliceras på meridianerna, akupunkturpunkterna och/eller känsliga för triggerpunkter, även kallade Ashipoints. Detta gör att  hudens porer öppnar sig vilket hjälper till att stimulera och balansera både cirkulationen av blod och Qi. Spänningar och stagnationer skingras och det skapas en väg för toxiner att lämna kroppen.

Koppning liknar en mycket djup bindvävsmassage, cirkulationen ökar och slaggprodukter i underhuden frisätts. Även nervsystemet påverkas så att spänningar reduceras.

Koppning används traditionellt på akupunkturkliniker som en del av verktyget för traditionell kinesisk medicin tillsammans med akupunktur och moxia (applicering av örtvärme). Metoden kan också användas ensam, dvs av skönhetsterapeuter eller i kombination under en massage eller en sjukgymnastikbehandling.

Beroende på svårighetsgraden av störningen och intensiteten av sugmetoden uppträder koppningsmärkena på huden. Sådana märken är terapeutiska och är resultatet av extravasering av blod under huden, de är inte smärtsamma, är inte resultatet av trauma på blodkapillärer och anses därför inte som ekkymos eller blåmärken.

Beroende på sjukdomens karaktär kan märkena variera i färg (bleka eller klarröda, brunaktiga, lila) och ses vanligtvis som mörkast av alla efter den första appliceringen, p.g.a. stagnationen av Qi och blod. Uppföljningsbehandlingar kommer att resultera i mycket mindre markering, eftersom cirkulationen förbättras och stagnationen tas bort.

Koppningsterapieffekter

• Öppnar hudens porer och tar bort patogena faktorer som vind, kyla, fukt och värme.
• Är särskilt effektiv under inledande skeden av förkylning och influensa (vind-kyla/värme) invasion.
• Flyttar kronisk och akut Qi och blodstas (stagnation) i vävnader och organ som enbart akupunktur ibland inte kan åtgärda.
• Lindrar överskottshetta.
• Behandlar Qi och blodbristtillstånd.
• Påverkar blodsammansättningen och dess pH.
• Stimulerar sensoriska nerver på huden.

Indikationer

• Besvär i rörelseapparaten, ex kronisk ledreumatism, muskelspasmer/kramper, led- och muskelvärk och stelhet.
• Störningar i inre organ, särskilt gastrointestinala störningar som är särskilt känsliga för koppningsteknik med ”puling lågt tryck”.
• Underlättar blodcirkulationen, vilket mjukar upp organ och vävnader, är mycket fördelaktigt för härdade. artärer och saltavlagringar i mjukvävnad.
• Syndrom av allmän sjukdomskänsla: kronisk huvudvärk, yrsel, trötthet, stel nacke och axlar, trötthet etc.
• Endogena kroniska sjukdomar: högt blodtryck, neuralgi och reumatism.

Behandlingsfrekvens

De fulla fördelarna med koppningsterapi uppnås vanligtvis efter mellan 5 och 10 behandlingar.
Ibland märks fördelarna omedelbart men kortvariga, särskilt med känslomässiga besvär eller långvariga muskel- och skelettproblem.
Akut stadium → varannan dag (om enbart koppning och inte akupunktur har applicerats).
Kroniskt stadium en till två gånger i veckan.

Påverkan på muskler och senor:

Koppning ökar cirkulationen av Qi och blod i musklerna och skingrar stagnationer vilket har påtaglig effekt på stela muskler. Behandlingsmetoden ökar även lymfflödet vilket medför att cellernas avfallsprodukter på ett effektivt sätt kan avlägsnas från bindväven. En positiv följd av detta är att det lindrar muskelsmärta. Vidare kan man med koppning vid olika typer av skador öka flödet av både Qi, blod och lymfa lokalt och därmed påskynda läkning.

Påverkan på leder:

Koppning påverkar blodcirkulationen inuti leden och sekretionen av ledvätska. Eventuella muskelspasmer runt leden kan hävas. Koppning kan vara mycket effektivt vid mild ledgångsreumatism.

Påverkan på lymfsystemet:

Det lymfatiska systemet har flera funktioner i kroppen. Dels är det viktigt för kroppens försvar då det skyddar kroppen mot bakterier och tillsammans med mjälten bildar vita blodkroppar som är en viktig del av vårt immunförsvar. Dels samlar det ihop och för bort slaggprodukter som bildas i cellens metabolism. Om bortförseln av slaggprodukter inte fungerar tillfredsställande så ansamlas de istället upp i bindväven och orsakar smärta. Efter en skada då svullnad uppstått så är det lymfsystemet som fraktar bort överskottsvätska så att svullnaden kan lägga sig.

Koppning,och då särskilt koppningsmassage då man låter kopporna glida över huden,stimulerar lymfcirkulationen och för därför med sig en effektiv utrensning av slaggprodukter och ett starkare immunförsvar.

Påverkan på huden:

Koppning ökar blodcirkulationen,temperaturen och metabolismen i huden,ger bättre funktionerande svett- och talgkörtlar samt befrämjar hudandningen. Den drar också ut slaggprodukter ur huden och stärker hudens motståndskraft mot yttre påfrestningar. På grund av detta så kan koppning vara effektiv behandling mot celluliter.

Påverkan på organen:

Genom att placera koppor på specifika akupunkter eller på meridianerna som har en koppling till de inre organen, kan man påverka cirkulationen av Qi och blod till ett specifikt organ.

Är koppning säkert? Gör det ont?

Koppning anses vara en säker behandlingsmetod men det kan orsaka viss svullnad och blåmärken på huden. Eftersom huden under en kopp sugs upp, expanderas blodkärlen på ytan av huden. Detta kan resultera i små, runda blåmärken på spända områden där koppning tillämpades. Dessa blåmärken är vanligen smärtfria och försvinner inom några dagar efter behandlingen.

Det finns det flera fall där koppning inte bör utföras! Patienter med inflammerad hud; fall av hög feber eller kramper; och patienter som blöder lätt, är inte lämpliga kandidater för koppning. Gravida kvinnor bör inte ha koppning på magen eller över nedre delen av ryggen.

Om koppar flyttas, bör de inte korsa beniga områden, såsom ryggraden eller skulderbladen.